Nikki Mwanda är en 27-årig ugandier som föddes som kvinna men som idag lever som man. Jag mötte henne för fyra år sedan då hon flydde för sitt liv på grund av att hon levde i ett lesbiskt förhållande.
Vid den tiden hade tidningarna publicerat namnlistor på homosexuella för att hänga ut dem för allmänheten, arga mobbar hade attackerat personer på listan och flera hade blivit misshandlade. Genom Nikkis berättelser kunde jag ta del av en verklighet som är svår för de flesta svenskar att förstå och de öppnade mina ögon för HBT-personers situation i Uganda.
Som HBT-person riskerar man i Uganda att få långa fängelsestraff och HBT-aktivister riskerar även att fängslas. Nikki har självt tänkt lämna Uganda flera gånger när det politiska läget blivit allt för hotande, men som situationen ser ut nu är det väldigt svårt att få asyl i Europa. Speciellt eftersom det oftast kräver att man kan uppvisa ett tillräckligt stort kapital för att kunna försörja sig i det land där man söker asyl.
Nikki berättade att det största hotet kommer från kyrkan – högt stående präster vill driva ut homosexuella ur landet och driver på de lagförslag som ska göra det omöjligt att leva i samkönade förhållanden. Även presidenten Yoweri Museveni refererar till bibeln när han beskriver homosexualitet som onaturligt.
Museveni har suttit på presidentposten i över 20 år och har själv tagit bort begränsningar på hur många mandatperioder som man får kandidera till. Han har också inskränkt yttrandefriheten för tidningar som är regeringskritiska. Flera länder har reagerat på den demokratiska situationen i Uganda och skurit ned biståndet för att signalera bristerna i demokratin.
Regeringen, präster och imamer driver alltså upp hatet mot HBT-personer men även sexualundervisningen har blivit mer inskränkt. De ugandiska skolbarnen fick tidigare lära sig om ABC som står för abstain, be faithful och (use) condoms. Nu får de bara lära sig om A och B med fokus på abstain – låt bli att ha sex. Sex ska bara ske mellan kvinna och man i hemmet, om ens då.
Den stora skräcken just nu är att regeringen ska införa dödsstraff för homosexuella där någon av parterna har HIV. Familjemedlemmar måste då ange sina barn, kusiner och farbröder för att inte själva straffas. I Uganda finns redan ett informellt rättssystem som bygger på att folk tar lagen i egna händer. Redan nu innebär det alltså ett liv i osäkerhet om man vill leva i ett samkönat förhållande.
Nikki arbetar för en organisation som erbjuder psykologiskt stöd för transsexuella och lobbar för att de ska bli accepterade i samhället. Hon möter dagligen glåpord och ser många som blir misshandlade på gatan. I de mindre samhällena utesluts HBT-personer ur gemenskapen och blir tvångsgifta. Det förekommer också många våldtäkter, säger Nikki.
Organisationen uppstod på en konferens i Nairobi 2007, där blev behovet tydligt av en organisation där transexuella och intersexuella personer kan få stöd. I grannländerna Kenya och Rwanda är dock situationen för HBT-personer annorlunda, där får organisationer som denna lov att registrera sig och anti-homosexlagar har inte fått stöd av regeringarna. Dessa länder är också till majoriteten kristna men har inte valt att tolka bibeln på samma hårdföra sätt som i Uganda, även om det inte är helt enkelt att vara HBT-person där heller.
HBT-grupper i Uganda känner paniken växa för vad som kan hända om lagen som kallas ”the antihomosexuality bill” går igenom. Det har kommit påtryckningar från omvärlden men Ugandas regering gillar inte att länder utifrån lägger sig i.
Ekonomiska påtryckningar kan dock ändå vara ett effektivt sätt att stoppa de inhumana lagar som de ugandiska HBT-personerna utsätts för. Birgitta Ohlsson sa för ett tag sedan i Sveriges radio att hon tycker att EU måste ställa krav på biståndländerna. Ugandas bistånd är hotat från svenskt håll om lagen går igenom. Men även om lagen inte går igenom måste den svenska regeringen sätta mer press på att de mänskliga rättigheterna efterlevs i Uganda.
Sofia Hedman
